Nu har första familjerna upplevt Barfotabarn

Skärmavbild 2016-06-27 kl. 13.19.50

Våra första familjer har fått uppleva historiens första Barfotabarn och vi är otroligt glada och tacksamma hur bra allt gick. Vi hoppas att de andra familjer kommer att få en lika bra upplevelse som de första fick!

Mejl från en av familjerna:


”Jag  och barnen vill tacka dig för dem fantastiska och avkopplande dagarna vi fick hos er i  Barfotabarns läger. Otroligt fint gjort av dig. Ni är verkligen en människa med varmt hjärta, fullt med kärlek och empati. Tack för att du byr dig om dina medmänniskor. Vi vill även tacka de andra medlemmarna i Barfotabarns styrelse för den möjligheten vi fick hos er. Er insats betyder jättemycket för drabbade barnfamiljer.”

Skärmavbild 2016-06-27 kl. 13.19.35
Så ett frö och låt kärleken växa sig större och starkare.

 

En del av mina tankar som grundare till Barfotabarn.

Att starta upp något, att göra allt från början och att se allt utvecklas.
DET.ÄR.OTROLIGT.
För detta är en dröm, det är min dröm. Och det är en sak jag gör för att andra ska få det bättre, orka kämpa längre för att sedan resa sig upp och stå på egna ben.

Idag hände något fantastik.
Det vill jag dela med mig av.
Till dig.
Till er.
Till alla.
Jag vet att inte alla kommer att läsa detta men jag hoppas att en del kommer. Och jag hoppas ni kommer förstå hur det känns – känns att vara tacksam.
Idag träffade jag Nils. Nils som hade hört talas om Barfotabarn via en bekant.
Idag träffade jag Nils. Nils som erbjöd mig att hämta två nya våningssängar som jag så länge har försökt att få tag i åt Barfotabarn.
Idag träffade jag Nils. Nils som har ett hjärta av guld, smultron och choklad.

Denna Nils gav Barfotabarn två nya våningssängar – för han vill ge barnen de bästa. Han sa att han visste hur det känns när livet är tufft och uppförsbacken aldrig ser ut att ta slut.
Men historien är inte över här. För över en kaffe och efter mina uttalanden om hur svårt och hur många problem som jag har mött på vägen så sa han ”det där är ingenting att oro sig för, det gör alla.”. Vi drack upp vårt kaffe och jag tackade vänligt. Då sa Nils plötsligt ”men Linnea, sängarna behöver ju madrasser. Vi åker och fixar några. Dessutom så kan jag även hjälpa Barfotabarn med två barncyklar, nu när de verkar vara svåra att få tag i”.

Så iväg for vi. Vi for och han eskorterade mig och mitt släpp med de två våningssängar på. Vi stannade och Nils köpte två cyklar och två hjälmar.
Vi åkte vidare. Vi stannade och Nils köpte fyra bäddmadrasser, täcken och kuddar.
Jag gav Nils en kram och sa ”tack” och han åkte vidare för att fortsätta sin dag. Där satt jag nu i bilen och Barfotabarn har plötsligt blivit två våningssängar, två barncyklar, två hjälmar, fyra madrasser, fyra täcken och fyra kuddar rikare. Allt detta genom Nils – allt beroende på att han hade av en bekant hört talas om Barfotabarn – allt för att Nils har ett hjärta av guld, smultron och choklad och vill barn det bästa..

Och jag är tacksam.
Tacksam för de nya sakerna Barfotabarn nu äger.
Tacksam (och lättad) att människor som Nils finns.
Tacksam för att jag har möjligheten att få göra och att får uppleva Barfotabarn.

Att starta upp något som man drömt om det är läskigt, det är svårt, det innehåller problem och man gör misstag. Men det är häftigt, det är lärorikt och det inspirerar och motiverar mig att fortsätta. Fortsätta gör min dröm.

Perspektiv från en volontär

Barfotabarns utveckling har jag fått följa som nära vän,  jag har varit med Linnea när hon från början berättat om sin ide och dröm.

Nu är Barfotabarn verklighet –  hon har jobbat, skrivit, ringt, slitit sig i håret, svettats och skrattat. Med en energi som heter duga har hon samlat ihop vänner som hjälpt till lite här och lite där. Hon har kontaktat och haft möten med olika föreningar och kommun som snappat upp och stöttar.
Vilket projekt, vilken drivkraft!
I sommar ska Barfotabarn invigas och det närmar sig för familjer som ska få komma ut till detta vackra ställe, där fåglar kvittrar och landet ger sin ro.
Det är hit jag flyr till från min lägenhet i stan för att få komma ut och andas och göra lite arbete för en god sak. Just idag var en sådan dag.
Jag fick sol, fågelkvitter, lugn och ro och så har Barfotabarns lägenhetsfönster fått bli fina tills besökarna kommer. Så skönt att ha gjort något gott.
Sätter mig i solen och ser ut över husen och skogen och njuter.
fönsterputsningLandet ger mig ro.
 Här kommer familjerna att trivas!
Tack, Julia