Perspektiv från en volontär

Barfotabarns utveckling har jag fått följa som nära vän,  jag har varit med Linnea när hon från början berättat om sin ide och dröm.

Nu är Barfotabarn verklighet –  hon har jobbat, skrivit, ringt, slitit sig i håret, svettats och skrattat. Med en energi som heter duga har hon samlat ihop vänner som hjälpt till lite här och lite där. Hon har kontaktat och haft möten med olika föreningar och kommun som snappat upp och stöttar.
Vilket projekt, vilken drivkraft!
I sommar ska Barfotabarn invigas och det närmar sig för familjer som ska få komma ut till detta vackra ställe, där fåglar kvittrar och landet ger sin ro.
Det är hit jag flyr till från min lägenhet i stan för att få komma ut och andas och göra lite arbete för en god sak. Just idag var en sådan dag.
Jag fick sol, fågelkvitter, lugn och ro och så har Barfotabarns lägenhetsfönster fått bli fina tills besökarna kommer. Så skönt att ha gjort något gott.
Sätter mig i solen och ser ut över husen och skogen och njuter.
fönsterputsningLandet ger mig ro.
 Här kommer familjerna att trivas!
Tack, Julia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s